Fröken Tvättbjörn

Det känns som om jag skriver här bara för skrivandets skull... När man inte har något jobb så händer inte så mycket spännande, i alla fall inte om man är lite åt det panka hållet. Det är iaf skönt att det börjar bli vår, då kan man vara ute och göra saker...
Jag längtar nåt så sjukt till min praktik i smedjan börjar så jag har något att hålla tankarna på. Om jag dessutom får jobbet som jag var på intervjuv för idag så skulle jag äntligen ha saker att göra, och helgerna fria. Då skulle jag göra mitt allra bästa för att inte klaga på att jag hade massor att göra. Jag vet ju att jag har en tendens att klaga ibland, men jag försöker verkligen jobba emot det. Om jag fick jobbet, då skulle jag göra mitt bäsat för att inte klaga! Jag skulle ha ett jobb, träffa människor typ varje dag, tjäna pengar och kunna vara i smedjan utan att behöva känna att jag var totalt pank och borde göra något bättre(ekonomiskt) med mitt liv.

Jag måste dessutom börja skriva på mina personliga brev till skolorna. Jag hoppas verkligen att jag kommer in, för jag blir galen av att bara sitta och inget göra.
Jag längtar till Dalarna, trots att jag aldrig har varit där förr. Jag tror att jag längtar efter en känsla. Jag längtar efter att få känna att jag är där jag hör hemma, för jag hör inte hemma i Örebro, på ett kontor. Jag hör hemma nära skogen, med naturen. Någonstand där jag får vara med eld och hantverka. Jag tror inte jag kan leva utan hantverk...

Det känns lite som olycklig kärlek. Att känna att man inte riktigt är hemma, men att inte veta var hemma egentligen ligger...


Jag längtar borta
/Fröken Tvättbjörn