Sextio- Musiktips
Jag måste ju få tipsa om et jättecoolt tjej-band! Jag har aldrig sett dem live, tyvärr, men de är riktigt fina ändå!
Det superfina bandet Kraa. Riktigt bra!
http://www.myspace.com/kraakraa
Sen vill jag berätta lite om mitt superspännande äventyr i Sala Silvergruva! Dam dam daaaam!
Första var vi jättesena och fick spring till våra visning, vilket visade sig vara barnvisningen, så vi sprang i onödan. Sen väntade vi lite på vår supernervösa guide. Han skulle kunna varit Ingrids long lost brother. Han var lite konstigt ibland och gjorde udda saker som att skrika en snubbe i ansiktet för att demonstrera hur kungen gjorde, samt lönnmörda ett barn, men det var rätt kul.
Sen skulle vi åka en jätteläskig hiss i typ 4 och en halv minut för att komma ner 155 meter i gruvan, tyvärr så tjorvade hissen så vi fastnade där nere och fick inte upp dörren. Efter en kvart åkte vi upp igen och satt fast en stund till innan det kom en mekaniker och öppnade dörren. Vi var 23 pers plus guiden och det var rätt svettigt. Se väntade vi lite till, och en timme efter det att guidningen startade fick vi äntligen åka ner i själva gruvan.
Väl nere fick vi veta att det finns ett spöke där, och om man behandlar henne väl och knackar 3 gånger innan man går in i gruvan så går allt bra, men man fick inte spotta, svära eller vissla. Jag råkade så klart svära två gånger, men eftersom "tusan" och "shit" båda ligger på gränsen för vad som är en svordom så var det lungt. Killen som gick framför mig däremot var ett riktigt klappmongo och visslade genom heeeeela turen.
Det var en väldigt fin grotta, men jag förstod verkligen inte varför de hade ställt konstverk av glas i hela grottan bredvid skyltar där det stod "Rasrisk!".
Nere i gruvan var guiden åter igen jättekontig och sa saker som: "Jag vet hur man riktat rösten, för jag har varit skådespelare.", vilket var kul för han såg ut att vara typ 19. Sen sjöng han lite för oss, vilket lät jättedåligt, men ändå var väldigt roligt.
Efter en timme var det dags att åka upp, vilket var rätt välkommet eftersom det var ca 2 grader där nere och jag frös om fötterna. Hissresan upp gick jättebra, sen åt vi. Det var det!
Nu ska jag sy fler knappar till min klänning. Som tur var träffade jag en riktigt hantverkare igår på pysselkvällen som visade hur jag gjorde små, snygga knappar istället för stora, fula clownknappar. Min klänning blir förhoppningsvis snygg! Jag håller tummarna som tusan!
Plus att jag fick låna en struthätta så jag kan sy mig en egen till Visby. Pinigt med en lajvare som inte äger en struhätta. Hur har jag lyckats överleva utan en i de... 6 åren jag har lajvat.
Men nu är det dags att ta tag i sitt liv!
Adjö!
/Fröken Tvättbjörn
Det superfina bandet Kraa. Riktigt bra!
http://www.myspace.com/kraakraa
Sen vill jag berätta lite om mitt superspännande äventyr i Sala Silvergruva! Dam dam daaaam!
Första var vi jättesena och fick spring till våra visning, vilket visade sig vara barnvisningen, så vi sprang i onödan. Sen väntade vi lite på vår supernervösa guide. Han skulle kunna varit Ingrids long lost brother. Han var lite konstigt ibland och gjorde udda saker som att skrika en snubbe i ansiktet för att demonstrera hur kungen gjorde, samt lönnmörda ett barn, men det var rätt kul.
Sen skulle vi åka en jätteläskig hiss i typ 4 och en halv minut för att komma ner 155 meter i gruvan, tyvärr så tjorvade hissen så vi fastnade där nere och fick inte upp dörren. Efter en kvart åkte vi upp igen och satt fast en stund till innan det kom en mekaniker och öppnade dörren. Vi var 23 pers plus guiden och det var rätt svettigt. Se väntade vi lite till, och en timme efter det att guidningen startade fick vi äntligen åka ner i själva gruvan.
Väl nere fick vi veta att det finns ett spöke där, och om man behandlar henne väl och knackar 3 gånger innan man går in i gruvan så går allt bra, men man fick inte spotta, svära eller vissla. Jag råkade så klart svära två gånger, men eftersom "tusan" och "shit" båda ligger på gränsen för vad som är en svordom så var det lungt. Killen som gick framför mig däremot var ett riktigt klappmongo och visslade genom heeeeela turen.
Det var en väldigt fin grotta, men jag förstod verkligen inte varför de hade ställt konstverk av glas i hela grottan bredvid skyltar där det stod "Rasrisk!".
Nere i gruvan var guiden åter igen jättekontig och sa saker som: "Jag vet hur man riktat rösten, för jag har varit skådespelare.", vilket var kul för han såg ut att vara typ 19. Sen sjöng han lite för oss, vilket lät jättedåligt, men ändå var väldigt roligt.
Efter en timme var det dags att åka upp, vilket var rätt välkommet eftersom det var ca 2 grader där nere och jag frös om fötterna. Hissresan upp gick jättebra, sen åt vi. Det var det!
Nu ska jag sy fler knappar till min klänning. Som tur var träffade jag en riktigt hantverkare igår på pysselkvällen som visade hur jag gjorde små, snygga knappar istället för stora, fula clownknappar. Min klänning blir förhoppningsvis snygg! Jag håller tummarna som tusan!
Plus att jag fick låna en struthätta så jag kan sy mig en egen till Visby. Pinigt med en lajvare som inte äger en struhätta. Hur har jag lyckats överleva utan en i de... 6 åren jag har lajvat.
Men nu är det dags att ta tag i sitt liv!
Adjö!
/Fröken Tvättbjörn
Kommentarer
Trackback
